Massacre at Central High

När jag precis hade flyttat hemifrån som ung cineast så var Danny Pearys bok Cult Movies 2 min bibel (mer intressanta och obskyra titlar än ettan!) På den tiden kunde man hitta förvånansvärt många kultfilmer i den lokala videobutiken i Majorna i Göteborg, t.ex. Basket Case, Astro Zombies och Martin, som vi hyrde gång på gång och tittade på på min minimala svartvita TV. Nåväl, på så sätt hittade jag även Massacre at Central High, en mycket märklig och stark film för sin genre som väl kan kallas "high school slasher". Egentligen är allt precis som i alla andra liknande filmer - en ny kille på skolan, David, hjälper sina kompisar mot ett mobbargäng, blir själv överfallen, och tar sedan livet av plågoandarna. I slutet skall han spränga hela skolan men ångrar sig eftersom hans vän och dennes flickvän är där inne och stryker i stället själv med. Men den här filmen är inte bara extremt välgjord, den har också en märklig obehaglig underton som gör att pennalismen verkligen känns i kroppen, och när de forna mobboffren själva blir mobbare och tar över skolan så är det en ren politisk allegori. Det är nästan 40 år sedan jag såg den första gången men den (och Pearys analys) håller fortfarande, och Synapse har gjort det bästa med vad som kunde varit en förlorad film, och den ser riktigt bra ut på Blu Ray. En måttlig intressant dokumentär följer med, där man får se att de då väldigt unga skådespelarna i alla fall lever och i många fall fortsatt med karriären, och att de minns inspelningen och avlidne regissören, holländaren Rene Daalder, med värme.

Amerikaner verkar för övrigt vara besatta av att spränga sin gymnasieskola; filmer där det händer eller planeras är t.ex. Rock'n'Roll High School (där Ramones spelar utanför skolan när den flyger i luften) och Heathers/Häxor, läxor och dödliga lektioner (som i mycket är rena parafrasen på Massacre, inklusive Christian Slaters kindknotor som spelar i samma liga som David/Derrel Maurys).