Massacre at Central High

När jag precis hade flyttat hemifrån som ung cineast så var Danny Pearys bok Cult Movies 2 min bibel (mer intressanta och obskyra titlar än ettan!) På den tiden kunde man hitta förvånansvärt många kultfilmer i den lokala videobutiken i Majorna i Göteborg, t.ex. Basket Case, Astro Zombies och Martin, som vi hyrde gång på gång och tittade på på min minimala svartvita TV. Nåväl, på så sätt hittade jag även Massacre at Central High, en mycket märklig och stark film för sin genre som väl kan kallas "high school slasher". Egentligen är allt precis som i alla andra liknande filmer - en ny kille på skolan, David, hjälper sina kompisar mot ett mobbargäng, blir själv överfallen, och tar sedan livet av plågoandarna. I slutet skall han spränga hela skolan men ångrar sig eftersom hans vän och dennes flickvän är där inne och stryker i stället själv med. Men den här filmen är inte bara extremt välgjord, den har också en märklig obehaglig underton som gör att pennalismen verkligen känns i kroppen, och när de forna mobboffren själva blir mobbare och tar över skolan så är det en ren politisk allegori. Det är nästan 40 år sedan jag såg den första gången men den (och Pearys analys) håller fortfarande, och Synapse har gjort det bästa med vad som kunde varit en förlorad film, och den ser riktigt bra ut på Blu Ray. En måttlig intressant dokumentär följer med, där man får se att de då väldigt unga skådespelarna i alla fall lever och i många fall fortsatt med karriären, och att de minns inspelningen och avlidne regissören, holländaren Rene Daalder, med värme.

Amerikaner verkar för övrigt vara besatta av att spränga sin gymnasieskola; filmer där det händer eller planeras är t.ex. Rock'n'Roll High School (där Ramones spelar utanför skolan när den flyger i luften) och Heathers/Häxor, läxor och dödliga lektioner (som i mycket är rena parafrasen på Massacre, inklusive Christian Slaters kindknotor som spelar i samma liga som David/Derrel Maurys).

Filmrecension: Mannen på taket

Jag såg Bo Widerbergs MANNEN PÅ TAKET i den nya utgåvan från Radiance. Restaureringen gjordes redan 2004 så den sken inte lika fint som en del nyare släpp, men det passar ju den här murriga stilen ganska bra.

Filmen är som väl alla vet fantastisk. Carl Gustav Lindstedt (som Martin Beck) och hans kollegor tofflar omkring med hängande ögonlock efter flera dagar utan sömn (Håkan Serner som Rönn är tröttast) och letar efter en polismördare, först ganska taffligt men sedan kommer Sven Wollter (Kollberg) in och styr upp (efter att kvickt ha lägrat Eva Remaeus på morgonen). Mördaren förskansar sig med automatgevär på ett tak och hela Stockholm dras in när polisen sätter in tårgas och helikoptrar med katastrofalt resultat. CG gör ett misslyckat intagningsförsök (han och Wollter klättrade förstås på husfasaden på riktigt) innan ett mer välorganiserat angrepp av Thomas Hellberg (Gunvald Larsson) lyckas. Hela miljön skriker 70-tal med pundare på Plattan, tanter som bjuder på kaffe, pappor som torkar barn i stjärten, och undertonen av ett extremt politiserat samhälle och "kårandan" i polisen som den riktiga fienden

Det var väldigt roligt att man kan se filmen med introduktionen som Widerberg gjorde för första TV-sändningen. Jag mindes den tydligt. Han förklarar varför mordet i början är så brutalt.

Det är också intressant att se att just mordet ser väldigt mycket ut som en version av ett mord i SUSPIRIA, med ögon som glänser framför ett mörkt fönster. Men själva mordet är VÄLDIGT kort! Först undrade om de bara hade sett den censurerade versionen och trodde att det var så ett riktigt ruskigt filmmord såg ut? Men sedan insåg jag att SUSPIRIA faktiskt kom ut senare, så kanske var det till och med så att Argento såg den först och fick feeling!

Stuntscenerna är enormt imponerande och att spärra av halva innerstaden skulle naturligtvis vara omöjligt idag, särskilt om man tänkte krascha en helikopter på Odenplan! På reaktioner i England har jag förstått att folk tror att stunsen var livsfarliga och svenska stuntmän helt galna, men i själva verket verkar säkerheten ha varit minutiös förutom vid ett tillfälle: Då Bo Widerberg själv sprang ner och filmade helikopterkraschen underifrån från herrtoaletten, sedan skyddsombudet förbjudit kameramännen att göra det. Här är ett kul klipp om hur det gick till:

Nu blir jag hemskt sugen på att se om alla Widerberg-filmer så Criterions kommande box kommer väl till pass. Synd bara att FIMPEN inte är med!

A change of pace (and language)!

I have not posted a lot here in many years, but I will be starting up again. However, most future posts will be in Swedish. This is because I am re-posting film reviews from the Video Ferox forum thread Senast sedda film. Writing for Video Ferox has been a good low-pressure way to review films and restart my writing, and I thought it would be nice to save them here for posterity as well. 

For those who did not know, Video Ferox was a Swedish film fanzine published 1997-2004 in 10 issues, and later collected in a book. It was an early example of cult cinema writing in Sweden, writing a lot about collectible VHS releases and directors such as Jess Franco and Lucio Fulci, and the forum continues in the same spirit.