Monday, August 18, 2025

Book review: Land of a Thousand Balconies By Jack Stevenson

Historical note: While going through old files, I found this book review. I have no idea who I wrote it for or if it ever was published (I have a feeling it was rejected because it was too long). The file was last touched on October 27, 2004. Re-reading something I had no idea I wrote I found it quite enjoyable, and I hope you do too. The book is still available to order from some dealers. 




Land of a Thousand Balconies: Discoveries and Confessions of a B-movie Archaeologist 


By Jack Stevenson

Headpress / Critical Vision

Review by Lars Erik Holmquist October 27, 2004


There is a certain type of magazines, where, if you claim you buy them “for the articles”, people will shake their heads and smile knowingly. And no, I’m not talking about PLAYBOY, which in this age of silicone might actually be worth buying more for the articles than the photos (not that I would know, officer!). Instead, I mean publications like THE BIG REEL, which consists almost exclusively of advertisement for movie ephemera. Here, collectors submit crudely handwritten or meticulously typed advertisements for posters, lobby cards, trailers, 16mm prints, projector lenses and everything else you need to run your own little movie house. It is an essential meeting place for the few film-obsessed souls who have not yet figured out how to get on the Internet.


But THE BIG REEL did in fact sometimes have readable articles, that were not just about what to do when your treasured film prints “go vinegar” (they really do, you know). Occasionally, an interesting article about an odd cult film or phenomenon would pop up. And every time, those articles were written by Jack Stevenson, US citizen, Danish resident, film collector, Scopitone expert and cult movie historian. Some of those texts, together with a whole lot more, have been collected in this volume. And fortunately, now you don’t have to wade through pages of half-literate hand-written advertisement to get to them!

The book is divided into five thematic sections, covering cult film history, unusual people, cinemas and cinema managers, the phenomenon of “camp”, and tales from the road. Some of these sections are more successful than others, and there is sometimes a little repetition indicating that this is more of a collection of individual texts than a monograph, but Stevenson’s style is always readable and, when the topic allows, very funny.

We’ll get some minor bad things out of the way first. My interest wavered considerably during a few chapters, like the history of Copenhagen’s art house cinemas (no surprise there), and it is clear that not even Stevenson’s enthusiasm can liven up certain topics. The book could have done with a little extra proofreading, not just to eliminate repetition but also to weed out some obvious mistakes (e.g. I’m sure Stevenson doesn’t really think Stuart (RE-ANIMATOR) Gordon directed all those giant monster movies in the 50’s (p. 18), especially as the director’s correct first name Bert is used a few pages later!). Finally, if you are well read on cult film history, the content of some of the articles – such as that on William Castle – may seem overly familiar.

However, most of the book is a lot of fun and very informative, especially those where Stevenson can contribute both enthusiasm and unique knowledge. The opening chapter on REPTILICUS, and how director/producer Sidney Pink swindled the entire Danish film industry into making one of the worst giant monster movies ever made (complete with “the Reptilicus song” performed by a Danish comedian), is a joy. To realize that people in Denmark really thought this train-wreck of a film had a chance at the Oscars makes the mind boggle! The fact that Stevenson resides in Denmark certainly helped him with the research, and it’s great to have this unique piece of film history documented. (Italian photobusta from my personal collection)

Two of Stevenson’s collecting specialities seem to be industrial films and Scopitone reels – a sort of film jukebox that was a fad in the 60’s. The chapter on futuristic films (industrial and otherwise) is all too brief, and I have a feeling there may be a whole new book buried in this topic. But the chapter on the rise and fall of Scopitone tells the whole story very satisfyingly and compactly, and best of all, makes you yearn to see some of these surreal pre-cursors of the MTV music video. Filmed in garish colours, with exaggerated choreography and conservative music (the Scopitone owners were firmly sceptical to rock and other “long-hair” music, which led to the company’s demise in the late 60’s) these shorts seem to be beyond irony. I’m already searching the Internet for DVD collections.

But Stevenson is at his very best when telling stories from the cult film front lines – of theatre owners, film club organizers, projectionists and all sorts of odd people who brought strange films to the masses in 16 and 35 mm form. I used to be one of them, but just like many others, the availability of every scrap of American B-movie, Japanese monster flick, scratchy underground opus and Italian giallo on pristine DVD editions has made me throw in the towel. People simply don’t go to theatres to see this kind of movies any more. Which is a shame, because the home “theatre” experience can never match the flickering magic of real film, threaded through a rattling projector, perhaps splicy, scratchy and faded, but alive. I have a feeling Stevenson’s band of enthusiasts know what I’m talking about, and hopefully a few of them are still at it.


The chapters on experiences on the road – touring and screening cult films in Europe, the US and even Russia – are a lot of fun. The story of how Mike (THUNDERCRACK) Kuchar went AWOL during a tour of Europe, forcing Stevenson to sit in on an interview in Denmark, thus meeting his future wife, is priceless. And the tale of an impromptu visit to Moscow to screen the anti-communist classic RED NIGHTMARE is so bizarre, every word must be true. But my favourite is the Nyback Chronicles, about what must be one of the most stubborn, single-minded and downright crazy enthusiasts in the business. Dennis Nyback ran a series of cinemas in Seattle and New York, one more dishevelled than the next. Audience apathy at his innovative programming (HONG KONG HODGE PODGE consisted of the screening of five unrelated reels of black-and-white Chinese movies found in a garbage dumpster!) was the least of his troubles. Water leaks, stabbings in the next-door apartment, and visits from the public building inspectors (who needs a permit anyway?) should not bother a true movie lover. Last I heard, Nyback was touring Europe showing odd cartoons from his own collection – including the banned Donald Duck World War II short, DER FUHRER’S FACE, much to the dismay of Disney lawyers!

The final chapter in the book brings us full circle, by giving a worrying glimpse into true madness: the world of the avid film collector. I know, because I have been there, obsessively scanning THE BIG REEL for that elusive find (most people just don’t know that the line “REVENGE OF DEAD, 35 mm, turning, some splices, $50” roughly translates to “you just hit Eurocult paydirt!”) Stevenson brings us into this world of retired theatre projectionists, dumpster diving, and illegal transactions in apartments stinking of cat piss. I’m not sure why he consistently calls the magazine THE BIG SPOOL, but it’s clear that we both once inhabited the same place. In fact, we even traded prints on more than one occasion: we showed his prints of Jon Moritsugu’s underground epics and FOXY BROWN to stunned Gothenburg crowds, and he in turn treated Danish connoisseurs to the delirious delights of Lucio Fulci’s ZOMBIE FLESH EATERS (“35 mm, good colour, $75”). I was too weak: I sold off the 500 kilos of celluloid in the attic and checked out of the cult film business. Stevenson is still there, looking for that pristine third reel of VIVA LAS VEGAS, keeping his projectors in shape, and hatching schemes of new screenings and tours of ever more obscure subjects, none of which will ever make any money. You should pay him a visit – by reading this book!



Monday, August 5, 2024

Ännu en med rätta bortglömd Giallo

THE KILLER IS ONE OF 13 (Blu Ray från Forgotten Gialli vol. 1)


Jaså trodde ni att jag hade gett upp min resa genom bortglömda och mindre påkostade europeiska mordmysterier? Inte! Nu är det dags att lägga Volym 1 av Vinegar Syndromes Forgotten Gialli-serie till handlingarna. Den spanska KILLER börjar lovande med bilfärd mot en villa på spanska landsbygden, ett antal orelaterade personer har bjudits dit av en ung änka vars man dog i en flygolycka över Engelska Kanalen. Musiken är riktigt fin och om man blundar lite med öronen kan man låtsas att det är Riz Ortolani eller Bruno Nicolai. Persongalleriet är typiskt med flörtig playboy, rika par, sexig frånskild hoppa, dominerande mamma med sliskig son, brunstigt hembiträde, osv., men det går ärligt talat ganska långsamt och ganska trögt, och det känns som om allt måste förklaras noga. Naturligtvis börjar folk dö och det blir en variant av Agatha Christies klassiker "tio färgade pojkbarn" eller "tio små amerikanska urinnevånare" när man skall försöka klura ut vem som är mördaren. Slutet känns helt fel när uppenbart fel person blir utsedd till mördare men sedan kommer naturligtvis en twist till eller två. Paul Naschy är med i en helt meningslös roll som chaufför. Morden är tama och består liksom i andra spanska filmer från tiden mest av att man smetar runt lite rödfärg. Tyvärr var detta nog den tristaste av de tre i boxen, de andra hade lite fart och konstigheter i alla fall.

Nu blir det till att börja med volym två men eftersom jag skall flytta så räknar jag kallt med att den försvinner i flyttlådorna några månader. Vi ses då!

Wednesday, June 12, 2024

King Kong i Hong Kong

MIGHTY PEKING MAN (Blu ray från Shawscope Vol. 1)

Jag gillar att jobba mig igenom boxar eftersom de ger en mer helgjuten bild av en genre eller filmskapare, och det löser också "vad skall jag titta på nu?"-problemet som ofta uppstår när man har mycket film i hyllan. Att jag bara är på film 5 i Arrows första Shaw-box av 2 (och den tredje kommer senare i år) säger dock en del om att det ibland går lite långsamt. I Shawscope Vol. 1 har jag hittills gillat KING BOXER och SHAOLIN TEMPLE väldigt mycket, medan THE BOXER FROM SHANTUNG och FIVE SHAOLIN MASTERS kändes mindre intressanta, särskilt den senare bestod bara av en räcka kung fu-fighter utan handling eller intressanta rollfigurer.

Så mycket roligare då med de filmer som bryter av, och det gör verkligen MIGHTY PEKING MAN, Shaws helt egna försök att göra en jätte-monster-film i stil med Godzilla eller King Kong. De försökte tydligen först att få rättigheterna till King Kong själv, men där hann förstås Dino DeLaurentius före. I stället hittade de på en slags missing link-figur som lever i den indiska djungeln tillsamman med en vit kvinna som kraschat i flygplan med sina nu döda föräldrar. Evelyne Kraft är verkligen ett fenomen, en kvinnlig Tarzan i skinntrasor som inte lämnar mycket till fantasin. Hon svingar i lianer, klättrar i träd och umgås självsäkert med helt livsfarliga djur som elefanter, ormar och tigrar. I en scen jonglerar hon leoparder, jag upprepar HON JONGLERAR FULLVUXNA LEOPARDER. Hakan fick hämtas upp från golvet. Tyvärr kommer Danny Lee (känd från INFRAMAN, THE KILLER och DR. LAMB) på besök tillsammans med en expedition från Hong Kong. Det är lite oklart vad Dannys kompetens är, han verkar ha hoppat på mest för att hans flickvän vänstrat med hans TV-producerande bror, och efter att en stor del av expedition dött av vilda djur och fall från hög höjd lämnar de helt sonika Danny i djungeln att klara sig själv. Han hittas förstås av Evelyne och apan och ljuv (eller djurisk?) musik uppstår. Eftersom han är ett pucko tar han ekipaget till Hong Kong, där den stackars apan torteras och begapas på Hong Kong Stadium, Evelyne blir deprimerad av att ha på sig kläder, och kalabalik uppstår. Det slutar förstås högst upp på Hong Kongs då högsta byggnad, Connaught Tower, under intensiv eld från helikoptrar och med bensin inpumpat i vatteneldningar för att få till ett riktigt fyrverkeri. Boom!

Det mest intressanta med filmen (förutom Kraft) är specialeffekterna, som avhandlas noga i extramaterialet. Shaw hade ingen egen kompetens utan hyrde in experter från Japan, som jobbat i deras kaiju-genre i årtionden. De verkar ha fått fria händer att bygga miniatyrer och låta monstret härja bäst det ville bland Hongs Kongs landmärken, mycket kul att se särskilt om man varit där! Slutscenen där monstret faller brinnande från tornet var så farlig att stuntmannen vägrade, och i stället fick specialeffektregissören själv klä på sig dräkten och utföra fallet - tre gånger, sedan fick de slut på dräkter. Det måste ha luktat nåt otroligt eftersom monstrets päls var gjord av människohår.

Extramaterialet på Arrow-skivan är dessutom toppen, med intervjuer med flera inblandade, trailers från flera länder med mera. Bäst är förstår japanen som gjorde specialeffekterna, han minns alltihop tydligt och berättar precis allt om den tekniska sidan av produktionen. Dessutom en underbar hemma-film på Super8 bakom scenen på monster-dräkter och modell-byggen, samt härligt nostalgiska vyer över Hong Kong på 70-talet. Lika roligt som själva filmen!


Tuesday, April 30, 2024

A GUN FOR JENNIFER (1997)

New York i mitten på 90-talet, när Times Square fortfarande var ett "sexträsk". En ung tjej från Ohio kliver av bussen och blir genast anfallen av rånare och våldtäktsmän, men blir räddad av en grupp kvinnor som raskt kastrerar illbattingarna. Det visar sig vara en grupp feministiska aktivister som driver en go-go-klubb där de först hetsar upp besökarna med nakendans och sedan fimpar dom om dom uppför sig illa. Flickan från Ohio tar namnet Jennifer och börjar jobba på klubben, där hon bondar med sina kollegor och lär sig skjuta revolver. En svart poliskvinna är dom på spåren medan gruppen skjuter sig igenom droglangare och vita slavhandlare. Till slut går det för långt, ledarinnan blir kidnappad av de värsta gangstrarna och Jennifer och co. ställer till med en blodig uppgörelse. Massor av splatter. Mycket är filmat i riktiga miljöer som bögklubben Hellfire Club, vilket ger en härlig känsla av New Yorks snuskiga baksida. Skådespelarna är inte alltid särskilt professionella men man ser att alla ger sitt bästa. Den följer den vanliga exploitation-mallen men tar alltid kvinnornas parti, vilket skiljer den från mer typiska rape-and-revenge-filmer. Bra 90-tals-punk-soundtrack med en ganska lång liveinspelade konsertscen med kvinnliga bandet Tribe 8. Slutresultatet blir en slags hemmagjord blandning av SWITCHBLADE SISTERS och MS. 45, man får nog kalla den en äkta undergroundklassiker.

Det var väldigt mycket snack om den här filmen när den kom runt 1997, den visades på massor av festivaler men sedan bara försvann den - jag har inte ens hört om någon DVD. Vinegar Syndromes släpp är därför väldigt välkommet och för att vara lågbudget filmat på 16mm ser det så bra ut som man kan hoppas på. Extramaterialet är lysande - en making of som ger hela den otroliga bakgrundhistorien! Deborah Twiss som spelar Jennifer jobbade själv som dansare på en go-go-bar och skrev manuset som en reaktion på det hon utsattes för av sina kunder. Finansieringen kom från en bedragare som lurade ett japanskt storföretag på pengar, och levererade budgeten i kontanter i pappkassar. Twiss har nu en väldigt framgångsrik karriär som skådespelare, regissör och manusförfattare. Flera av skådespelarna och regissören dyker också upp och berättar otroliga historier om hur polisen jagade dom för den stulna budgeten, hur kostymörerna snodde pengar och alla scenkläder, samt att spela in på olika klubbar och gränder runt om New York. Det var extra kul att se inslag från festivaler på 90-talet där filmen gick, som Fantasia och Brussels International Fantasy Film Festival! Stabilt köp, rekommenderas. 



Wednesday, April 17, 2024

Med rätta bortglömda giallos

THE POLICE ARE BLUNDERING IN THE DARK, blu ray från Forgotten Gailli vol. 1

Jag har pö om pö samlat på mig Vinegar Syndromes boxar med Forgotten Gialli, för jag tycker det är kul att det kommer ut udda giallo-filmer man inte sett, i divisionen under Argento/Fulci/Lenzi etc. Denna drapa är med på box 1, och verkar anses som bland de sämsta i samlingarna, så jag tyckte det var bäst att dra av det plåstret först! Mycket riktigt är den inget vidare, men fortfarande OK att se och föredömligt kort (det känns som om de hade max en timme användbar film och sedan förtvivlat försökt sträcka ut den till strax under 90 minuter). Blonda fotomodeller blir knivmördade (effekterna består av lite blod smetat på dom efteråt), i ett hus på landet bor en rullstolsburen nakenfotograf med en Norén-familj och ett mystiskt hushållar-par. En journalist skall åka och hämta en fotomodell (antagligen hans flickvän, men han när han svarar telefon har han en annan brud i sängen) men anar oråd, bor över i huset, glömmer fotomodellen, försöker få till det med den erotomana hushållerskan, tar i stället dottern i husets oskuld och övertygar henne om att han skall ta henne därifrån. Fotografen har en metod att "fotografera tankar" (se även Four Flies on Grey Velvet) som består i att han fingrar på ett mixerbord i vad som uppenbart är en inspelningsstudio. Nåt mer mord, mördaren avslöjad, polisen dyker till slut upp och allt blir förklarat utan att man egentligen fattar vad som hände. Ologisk story men utan att vara stimulerande knasig, låg budget, otroligt dåliga frisyrer, hemsnickrad miljö (antagligen producentens hus, samt ett nergånget värdshus de fick låna billigt) och musiken är i alla fall i B-klass. Har man redan boxen skall man se den förstås, men inget att anstränga sig för annars.

TRAUMA (1978), blu ray från Forgotten Gailli vol. 1

Jag segar mig långsamt vidare igenom Vinegar Syndromes Forgotten Giallo-boxar, med den här takten blir jag väl klar lagom till pensionen! Liksom min förra titt (THE POLICE ARE BLUNDERING IN THE DARK) utspelar sig denna spanska "giallo"-variant till stor del på ett stort hus på landet, i det här fallet ett avlägset beläget pensionat. En författare som ser ut som världens mest osannolika huvudroll i någon film, med perukliknande hår, flyende haka och piprensarben till en kropp som mest liknar en tunna (vilken vi tyvärr får se alldeles för mycket av - han gillar även att strosa omkring i morgonrock med blottad mjukost-bringa) tar in på sagda panchis, och ägarinnan blir genast betuttad. Hon pratar med sin man som hon förvarar i övervåningen men man aldrig ser, och innan nån kan skrika "Psycho" sker diverse mord. Ett campar-par och en lebeman med prostituterad väninna passerar revy och blir vederbörligen filéade. Till absolut ingens förvåning är kvinnans man död och hon är mördaren, men det går märkligt fort på slutet och allt liksom bara svischar förbi. Den här var väl i ungefär samma klass som THE POLICE... och jag tycker det är riktigt trevligt. Amatörmässiga men entusiastiska skådespelare, miljöer som helt uppenbart är hyrda från ett verkligt och nergånget värdshus, knasiga och hiskeligt klädda och friserade karaktärer, samt effekter som består av ketchup som smetas ut med slöa rakblad. Värre kan man ha det en torsdagkväll, och ingen kan säga annat än att de här filmerna förtjänar epitetet bortglömda!

Sunday, March 31, 2024

Besök i mainstream-land

Skärtorsdag tänkte jag beta av några halvbra filmer på strömningstjänst. Jag började med THE FLASH eftersom jag hört mest dåligt men lite bra om denna DC superhjältefilm, men främst för att den lånar friskt från Geoff Jones' Flashpoint storyline som jag gillar. Men herregud… så djävla dålig, och så irriterande huvudperson i form av supernörden Barry Allen/The Flash. Detta är en film där man försöker få till någon slags komisk, medveten ton typ screwball-komedi, men den är så tondöv, så ängslig, att det blir olidligt. När han åker tillbaka i tiden och möter EN TILL AV SIG SJÄLV, DUBBELT SÅ IRRITERANDE!!!, då stängde jag av. 



På jakt efter något bättre hamnade jag på M3GAN. Nu snackar vi! Jag gillar verkligen dessa moderna kompetenta, lättuggade skräckhistorier, och Blumhouse verkar producera en i veckan. En leksaks-designer måste ofrivilligt ta hand om sin systerdotter när föräldrarna dör i en bilkrasch. Hon jobbar redan på en realistisk AI-docka, en slags ChatGPT på ben, och nu blir det ett toppen-tillfälle att betatesta den på flickebarnet. Den galna Silicon Valley-miljön med hysterisk jakt på nya produkter är väl parodierad, och det finns en känslomässig hook som gör att det känns engagerande. M3gan själv blir krypigare och krypigare och dödar mobbare, hundar och techbolag-chefer med frälsar-komplex innan det blir en showdown mellan dockan och den nybildade kärnfamiljen (den manliga aspekten representeras av en ruffig robot). Bra valuta för pengarna, och uppföljare garanterad när huvudpersonens smarta högtalare blinkar till i slutscenen!


Dan därpå kom jag hem sent och gav FLASH en ny chans. Det blev faktiskt riktigt roligt en stund när Barry*2 hälsar på hos en nerdekad Bruce Wayne/Läderlappen, spelad av Michael Keaton. De flyger till Ryssland för att rädda Stålmannen men hittar i stället Stålflickan, en stenhård Latina! Tufft! Men sen kollapsar det igen, obegripliga tidsresor, slagsmål som ser ut som datagenererade gummibollar som studsar runt, och bland den värsta datorgrafik jag sett. Parallella världar där olika skådespelare spelar superhjältar paraderas i oändlighet. En groteskt overklig kopia av Nicholas Cage som Stålmannen är ett verkligt bottennapp. Ja herre min je, det är verkligen skönt att den här perioden av DCs superhjältefilmer är slut, för detta var så dåligt att hjärnan hade smält om det inte var för alla skamsköljningar.

Monday, March 4, 2024

Nöjesfält double-feature!

FUNHOUSE (UHD Blu Ray)

Tobe Hooper regisserade denna rysare som jag såg på bio då det begav sig (nedklippt med flera minuter av svenska censuren förstås). I 4K på stor duk ser den fantastisk ut, och färgerna och stilen verkar inspirerad av lika delar Argento och EC Comics. Nöjesfält-miljön är mycket suggestiv med freaks och ”barkers” som lockar in publiken i tälten, och själva lustiga huset är en orgie i skräckrekvisita. Bra! 

THE INCREDIBLY STRANGE CREATURES WHO STOPPED LIVING AND BECAME MIXED-UP ZOMBIES!!? (Blu Ray från boxen THE INCREDIBLY STRANGE FILMS OF RAY DENNIS STECKLER)
Första dykningen ner i Severins nya Ray Dennis Steckler-box och JÄVLAR vad kul det är! Steckler ”avslöjar” i en intervju att han aldrig har något manus för han vill göra det mesta av de möjligheter som dyker upp under filmandet och det märks på ett positivt sätt. Handlingen vindlar genom nöjesfält och massor av attraktioner och berg-och-dalbana, vackra sångerskor avlöser varandra och blir mördade av en glosögd Cash Flagg, syra-monster, spådamer, strypning vid swimmingpool, hypno-hjul, och uppåt halva filmen tas upp av lågbudget-dansnummer i Las Vegas-stil. Filmen ser bättre ut än den har någon som helst rätt att göra och den tio minuter långa mardrömssekvensen i mitten är som en psykedelisk tripp i sig. Ser fram emot resten av boxen, åtminstone fram tills att budgetarna sjönk mot botten på 70-talet.
Affischen är ett amerikanskt one-sheet original ur min samling.