A GUN FOR JENNIFER (1997)

New York i mitten på 90-talet, när Times Square fortfarande var ett "sexträsk". En ung tjej från Ohio kliver av bussen och blir genast anfallen av rånare och våldtäktsmän, men blir räddad av en grupp kvinnor som raskt kastrerar illbattingarna. Det visar sig vara en grupp feministiska aktivister som driver en go-go-klubb där de först hetsar upp besökarna med nakendans och sedan fimpar dom om dom uppför sig illa. Flickan från Ohio tar namnet Jennifer och börjar jobba på klubben, där hon bondar med sina kollegor och lär sig skjuta revolver. En svart poliskvinna är dom på spåren medan gruppen skjuter sig igenom droglangare och vita slavhandlare. Till slut går det för långt, ledarinnan blir kidnappad av de värsta gangstrarna och Jennifer och co. ställer till med en blodig uppgörelse. Massor av splatter. Mycket är filmat i riktiga miljöer som bögklubben Hellfire Club, vilket ger en härlig känsla av New Yorks snuskiga baksida. Skådespelarna är inte alltid särskilt professionella men man ser att alla ger sitt bästa. Den följer den vanliga exploitation-mallen men tar alltid kvinnornas parti, vilket skiljer den från mer typiska rape-and-revenge-filmer. Bra 90-tals-punk-soundtrack med en ganska lång liveinspelade konsertscen med kvinnliga bandet Tribe 8. Slutresultatet blir en slags hemmagjord blandning av SWITCHBLADE SISTERS och MS. 45, man får nog kalla den en äkta undergroundklassiker.

Det var väldigt mycket snack om den här filmen när den kom runt 1997, den visades på massor av festivaler men sedan bara försvann den - jag har inte ens hört om någon DVD. Vinegar Syndromes släpp är därför väldigt välkommet och för att vara lågbudget filmat på 16mm ser det så bra ut som man kan hoppas på. Extramaterialet är lysande - en making of som ger hela den otroliga bakgrundhistorien! Deborah Twiss som spelar Jennifer jobbade själv som dansare på en go-go-bar och skrev manuset som en reaktion på det hon utsattes för av sina kunder. Finansieringen kom från en bedragare som lurade ett japanskt storföretag på pengar, och levererade budgeten i kontanter i pappkassar. Twiss har nu en väldigt framgångsrik karriär som skådespelare, regissör och manusförfattare. Flera av skådespelarna och regissören dyker också upp och berättar otroliga historier om hur polisen jagade dom för den stulna budgeten, hur kostymörerna snodde pengar och alla scenkläder, samt att spela in på olika klubbar och gränder runt om New York. Det var extra kul att se inslag från festivaler på 90-talet där filmen gick, som Fantasia och Brussels International Fantasy Film Festival! Stabilt köp, rekommenderas. 

Med rätta bortglömda giallos

THE POLICE ARE BLUNDERING IN THE DARK, blu ray från Forgotten Gailli vol. 1

Jag har pö om pö samlat på mig Vinegar Syndromes boxar med Forgotten Gialli, för jag tycker det är kul att det kommer ut udda giallo-filmer man inte sett, i divisionen under Argento/Fulci/Lenzi etc. Denna drapa är med på box 1, och verkar anses som bland de sämsta i samlingarna, så jag tyckte det var bäst att dra av det plåstret först! Mycket riktigt är den inget vidare, men fortfarande OK att se och föredömligt kort (det känns som om de hade max en timme användbar film och sedan förtvivlat försökt sträcka ut den till strax under 90 minuter). Blonda fotomodeller blir knivmördade (effekterna består av lite blod smetat på dom efteråt), i ett hus på landet bor en rullstolsburen nakenfotograf med en Norén-familj och ett mystiskt hushållar-par. En journalist skall åka och hämta en fotomodell (antagligen hans flickvän, men han när han svarar telefon har han en annan brud i sängen) men anar oråd, bor över i huset, glömmer fotomodellen, försöker få till det med den erotomana hushållerskan, tar i stället dottern i husets oskuld och övertygar henne om att han skall ta henne därifrån. Fotografen har en metod att "fotografera tankar" (se även Four Flies on Grey Velvet) som består i att han fingrar på ett mixerbord i vad som uppenbart är en inspelningsstudio. Nåt mer mord, mördaren avslöjad, polisen dyker till slut upp och allt blir förklarat utan att man egentligen fattar vad som hände. Ologisk story men utan att vara stimulerande knasig, låg budget, otroligt dåliga frisyrer, hemsnickrad miljö (antagligen producentens hus, samt ett nergånget värdshus de fick låna billigt) och musiken är i alla fall i B-klass. Har man redan boxen skall man se den förstås, men inget att anstränga sig för annars.

TRAUMA (1978), blu ray från Forgotten Gailli vol. 1

Jag segar mig långsamt vidare igenom Vinegar Syndromes Forgotten Giallo-boxar, med den här takten blir jag väl klar lagom till pensionen! Liksom min förra titt (THE POLICE ARE BLUNDERING IN THE DARK) utspelar sig denna spanska "giallo"-variant till stor del på ett stort hus på landet, i det här fallet ett avlägset beläget pensionat. En författare som ser ut som världens mest osannolika huvudroll i någon film, med perukliknande hår, flyende haka och piprensarben till en kropp som mest liknar en tunna (vilken vi tyvärr får se alldeles för mycket av - han gillar även att strosa omkring i morgonrock med blottad mjukost-bringa) tar in på sagda panchis, och ägarinnan blir genast betuttad. Hon pratar med sin man som hon förvarar i övervåningen men man aldrig ser, och innan nån kan skrika "Psycho" sker diverse mord. Ett campar-par och en lebeman med prostituterad väninna passerar revy och blir vederbörligen filéade. Till absolut ingens förvåning är kvinnans man död och hon är mördaren, men det går märkligt fort på slutet och allt liksom bara svischar förbi. Den här var väl i ungefär samma klass som THE POLICE... och jag tycker det är riktigt trevligt. Amatörmässiga men entusiastiska skådespelare, miljöer som helt uppenbart är hyrda från ett verkligt och nergånget värdshus, knasiga och hiskeligt klädda och friserade karaktärer, samt effekter som består av ketchup som smetas ut med slöa rakblad. Värre kan man ha det en torsdagkväll, och ingen kan säga annat än att de här filmerna förtjänar epitetet bortglömda!